Illustration

Redaktionellt

Till försvar för: Hugo Rask

Redaktionellt

Till försvar för: Hugo Rask

Kund

Tidningen Vi

Kommentar

Illustration till artikel i tidningen "Vi Läser".

"Första gången Hugo Rask dyker upp i Lena Anderssons klassikerstämplade roman ”Egenmäktigt förfarande” är vid ett seminarium där huvudpersonen, Ester Nilsson, ska tala om hans konst. För att kunna sätta sig på stolen bredvid henne får han lyfta undan hennes kappa. I samma ögonblick börjar Ester Nilsson omskapa honom till sitt kärleksobjekt. Redan hans sätt att röra fingrarna över tyget tycks henne så sensuellt att hon tillskriver honom en enastående ömhet och känslighet. 

Vad Hugo Rask upplever framgår inte. Mer än att han flyttar en kappa som är i vägen. Och ibland är en cigarr bara en cigarr. 

Här börjar i alla fall den relation som utgör romanens handling. En ojämlik sådan där Ester Nilsson jagar och Hugo rask jagas." 

2020
Redaktionellt

Pestens tid

Redaktionellt

Pestens tid

Kund

Tidningen Vi

Kommentar

Illustration av ram och tillhörande vinjett till konstserien "Om konsten kunde tala".

Tänk om tavlan kunde få liv, om karaktärerna på duken kunde berätta sin historia. Vad skulle de säga då? Klas Östergren hör vittnesmål från en stad drabbad av sjukdom. Inte helt olika vår egen situation.   

"Det lät inte bra. Inte alls. Nyheterna var oroväckande. Vilket missgynnade kungen. Så Munck, erkänt skicklig i att vända kappan efter vinden, valde att förhålla sig lika kritisk till dessa negativa rapporter som han nyss förhållit sig till kungens krigsplaner. Han vädrade högt och ljudligt sina misstankar om sabotage och förräderi, om förgiftade matvaror och medikamenter, om inbillningssjuka, om simulanter, om indelta som var lata och fega. Han drog sig inte för att peka ut odugliga officerare. 

Munck uppförde sig som kungatrogen intill förblindelse. Tills han själv anlände till Karlskrona. 

Det som mötte honom där överträffade alla depescher. Staden var ett Inferno. Ett kaotiskt helvete. En krets som fått till och med Dante att resignera.[…]"

Målning: Le Désespéré av Gustav Courbet.

2021
Redaktionellt

En slagen ängel

Redaktionellt

En slagen ängel

Kund

Tidningen Vi

Kommentar

Illustration av ram och tillhörande vinjett till konstserien "Om konsten kunde tala".

Tänk om tavlan kunde få liv, om karaktärerna på duken kunde berätta sin historia. Vad skulle de säga då? Kanske något helt annat än det vi föreställt oss. Tomas Dur Fläckman lyssnar till en orolig pojke som slagit en ängel i huvudet. 

"Det var en olycka.
Det var en olycka!
Men han anar att Timo kommer att säga att det inte var en olycka.

Han tänker att det värsta en människa kan göra är att slå en ängel. Vad får man för straff om man slår en ängel? Det har dom inte sagt något om i Söndagsskolan. Står det ens något om det i Bibeln? 

Han känner på sig att Gud är väldigt arg just nu.

Vad är änglar, förresten? Är det Guds barn? Det kanske det är. I så fall blir Gud nog rasande om man slår ett av dom i huvudet med en stor sten. […]"

Den sårade ängeln (Haavoittunut enkeli) är en symbolistisk målning från 1903 av den finländske konstnären Hugo Simberg (1873–1917). Den utsågs 2006 till Finlands nationalmålning och finns att se ppå Ateneum i Helsingfors.

2021